Ostensibly Nourishing Compassion - Flying Saucer Part 2

Drömmen om vakuum

Nu är renoveringen av våran kök och vårt allrum snart klar. Och ord kan inte beskriva hur skönt det ska bli. Inga mer byggarbetare som kommer hit klockan sju på morgonen även på helger och drar igång alla sina verktyg och för massa oväsen runt sig. Och nu låter jag kanske  väldigt otacksam och det vill jag verkligen kommunicera att jag inte alls är, verkligen inte. Jag är så tacksam för att det finns folk som är utbildade inom alla dessa områden så att dom kan komma och hjälpa oss. och jag är otroligt tacksam över att dom vaknar så tidigt varje morgon, även helgen bara för att göra sitt jobb - att hjälpa oss med vårt hus. Och alla vi har haft här hemma har varit så snälla, hjälpsamma, trevliga och glada och jag är oerhört tacksam för allt dom gjort för oss. 

Dock..... efter flera månader av det hemska ljudet av cirkelsågar, skjutmått som faller i baken, hammare som smäller, gubbar som pratar och skrattar, ljudet av plast som dras mot golvet och fastnar i arbetarnas skor när dom går över golvet. Nej efter månader av de ljuden vill man faktiskt bara spärra in sig i ett litet rum och vara i ett vakuum och inte höra något alls på ett litet tag. Och att slippa behöva ta emot massa olika leveranser hela tiden ska bli väldigt skönt också. Det känns som att jag signar sånna leverans papper oftare än vad jag byter mina underkläder. Och det är inte speciellt trevligt. 

Jag kan knappt bärga mig heller för att få börja laga mat i mitt nya kök, och bjuda över vänner och faktiskt ha någonstans att sitta! Hihi vill bara börja planera en massa olika härliga middagar redan nu, men jag antar att jag får visa lite tålamod till!